För drygt 1 år kom en glad, vild och kärleksfull bordercollie till familjen. Drömhunden ❤Det var min 50-årspresent, som så många av mina vänner bidragit till. En hund att träna, lära och tävla tillsammans med. En hund som drar mig på spark och skidor. En hund som älskar detaljträning lika mycket som jag. En snabb och glad själ med ton av kärlek. Precis så är han min Till + mycket mer.

 

Iso tyckte inte detta med valp var någon god idé, men med tiden började han vänja sig och de hade börjat leka med varandra. Iso var dock sig inte helt lik, hade börjat visa aggressivitet mot främmande hundar, något han tidigare inte gjort annat än lite småkax ibland. Till växte upp till en glad burdus unghund och Iso fick allt svårare med att klara Tills sätt att vara. Till tyckte Iso var en lattjo pryl och följde honom över allt och hade koll på allt vad heelern pysslade med. Iso blev alltmer obekväm och fick inget stöd av hans trygga Mirakel. Mirakel har tagit ett steg bakåt när det gäller ansvar och Iso blev alltmer osäker. Iso och Till rök ihop vid flera tillfällen ordentligt. Hundarna litade inte alls längre på varandra och jag fick nu hålla isär dem både inom- och utomhus. Alla mådde dåligt.

 

Iso fick en hälsokontroll för att utesluta smärta som stressor. Det visade sig att han hade rejält ont i sin nacke och rygg. Inget han visat annat än att han blivit lite långsammare i agility (något jag tolkat som att handlingen blivit lite svårare och mer krävande). Iso fick behandling med laser, mediciner och massage och blev klart bättre, men det påverkade inte relationen mellan Till och Iso. Kanske var den dock en bidragande orsak till Isos irritation mot såväl Till som andra hundar.  Den sista gången de rök ihop insåg jag detta inte gick att reparera hur mycket jag än tränade dem på att vara tillsammans, de skulle aldrig helt kunna lita på varandra och jag inte på dem. Med stor sorg tog jag då beslutet att omplacering var det bästa för alla. Jag har aldrig tidigare omplacerat någon hund, det har inte funnits på min karta.

 

Vem skulle jag omplacera? Den lovande glada träningskompisen och ursnälla unghunden, som förlåtit alla bråk tills han inte längre vågade lita på Iso. Den äldre trogna, normalt glada och härliga kompisen med behov av träning och ett aktivt liv, men med lite issues som att fortsatt behöva behandling för sin rygg tills denna är bra och att få ner den stress som han har i sin kropp och hjärna efter osämjan. Jag valde att placera om Till, då han är en ung hund som har bäst möjligt till att få komma till ett hem där han får jobba och förhoppningsvis med det han är avlad för, valla får. Tills underbara uppfödare har honom nu hos sig för att de ska lära känna honom och utifrån detta finna det bästa hemmet åt honom. Han har kommit väl in i deras flock och har visat goda anlag i vallning. Jag är säker på att han kommer få ett riktigt bra hem där han får komma till sin rätt och må bra. Jag saknar honom enormt och håller mig ajour med allt vad han gör och hur han mår. Känner mig så trygg och tacksam över den hjälp jag får av Tills uppfödare.
Iso rehabiliteras både i kropp och själ, det får ta den tid det tar.

 

Jag är att tacksam för all kärlek och lärdom Till har gett mig denna tid jag fått vara med honom . Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta <3

 

Lycka till Till :heart: